"Jag dricker inte"
Det räcker sällan med "Jag dricker inte ikväll". Jag Kanske ska prova på andra anledningar som "Jag äter antibiotika", "jag åker bil ikväll" - fast jag inte har körtkort. Jag kan ju ogärna skylla på att jag är gravid, då blir det troligtvis mer uppståndelsen än den första ursäkten, "jag dricker inte ikväll".
Det är knepigt. Människor är knepiga. Varför måste människor alltid ha en anledning till ett helt normalt beslut/beteende? Är det verkligen så konstigt att vara nykter? Varför skulle det vara konstigare än att vara full? Det borde vara tvärtom!
Starka krafter
Jag skulle inte önska min värsta fiende dessa hemska krafter som kallas Abstinens. Fan fan fan!
Det ända jag kan göra är att stanna i känslorna och försäkra mig själv om att det kommer gå över.
Utan ett droppe alkohol i drygt fyra månader nu. Det är märkligt och jävligt ballt!
Snart ska jag börja skriva oftare och berätta mer om vägen till ett nyktert liv.
Jag hoppas också på att någon som läser ska kunna finna styrka och motivation i mina ord. För jag vet att - med tillräckligt stark vilja - går det att övervinna ett missbruk. Det är troligtvis det svåraste man kommer ge sig på i sitt liv, men jag är övertygad om att det är värt det!
Det blir enklare
Jag vill vara en förebild. Jag vill inte tillbaka.
Jag vill fortsätta framåt.
14 nyktra veckor
Bara EN gång till!
Jag har börjat planera i huvudet att jag ska dricka snart. Bara EN gång till. För att få känna ruset, lyckan sorgen och ilskan. Jag vill känna detta. Om så bara för en dag. Även om det slutar illa. Det gör inget. Jag vill känna!!
De tolv stegen
Nu har jag varit nykter i tre månader. Alltså, inte druckit en droppe. Jag har funderat på att göra de tolv stegen. Men jag är kluven. För mig är det ett jättestort steg. Jag ska fortsätta fundera.
Förlåt
En vän som har lidit och stöttat mig i mitt missbruk sa till mig för några veckor sedan:
"Det bästa sättet att säga förlåt till dem du har svikit är att vara nykter"
Den finaste julklappen
jag har givit mig själv den finaste julklappen jag någonsin kunnat ge mig själv. Jag har givit mig själv nykterhet.
Jag har nu varit nykter i sju veckor. Snart två månader. Jag ska inte säga att det är lätt, men jag har fortfarande motivation. Jag känner mig mer levande än på länge. Och livet innebär inte alltid lycka, utan upp och nergångar som jag ska ta mig igenom. Och denna gång ska jag ta mig igenom lycka och sorg, nykter.
Jag vill. Jag vet att jag kan.
AA-möte!
Jag pratade med en tjej på telefon förra veckan. Hon hade varit nykter i 1 1/2 år. Hon var en väldigt lugn och jordnära person (runt 25 år). Vi ska mötas upp innan mötet och gå tillsammans. Det känns tryggt.
Wish me luck!!
Lillebror...
Ibland gav jag pengar till mamma. Jag tror inte att mamma kommer ihåg det. Men jag ville inte att vi skulle bli vräkta eller att det inte skulle finnas mat hemma. Men jag sålde mig själv. Jag sålde min kropp. Jag tog betalt för att vi skulle ha råd med våra liv.
Det var inte många gånger. Jag fick bra betalt. 1000: - för en gång. 1000: - för min kropp. Jag lovade min lillebror så mycket. Jag lovade att vi skulle åka go-cart, gå på bio och äta på China restaurangen.
Jag lovade dig så mycket min älskade lillebror! Vi ska göra massa saker tillsammans. Vi ska göra allt tillsammans! Det vet du redan. Du vet att jag gör allt för dig. Du vet redan att jag älskar dig. Du vet det! Och jag vet att du vet det!
Du är den finaste och det bästa i mitt liv! Du är den jag skrattar med. Ärligt skratt. Du är den jag gråter med. Ärlig gråt.
Kommentarer...
Jag vill ha feedback.
Jag vill att någon/några ska skriva några ord.
Bara ett eller några ord.
Jag behöver uppmuntran och stimulans från er läsare.
Hjälp!?
Varför vill ingen hjälpa mig?!
Jo, för är för jävla duktig.
När jag går på mötena så är jag för det mesta glad och motiverad. Och är man FÖR motiverad så är man ingen riktigt missbrukare!
För några veckor sen så sa en vän till mig; "Du måste gå in på psykiatrin och lägga dig ner, skrika, gråta och BE om hjälp". Jag skrattade lite osäkert. Men sen förstod jag att det hon sa var sant. Man måste fan vara hjälplös och helt jävla trasig för att få någon hjälp i Sverige!
Jag kommer inte göra det! Men hon har rätt. Jag kan inte vara så jävla duktig. Inte jämt. Inte alltid. Jag måste verka hjälplös. Jag måste verka helt jävla trasig.
Jag är hjälplös. Jag är trasig.
Hur ska jag kunna släppa mitt duktiga-jag och skrika efter hjälp?!
Mitt liv just nu...
Jag kämpar! Men det känns ändå som att ingen tar mig på allvar. Jag får en tid efter tre veckor och ingen medicin för suget. På tre veckor kan man dricka ganska mycket utan stöd.
Jag fick B-vitaminer för att kroppen inte kan ta upp tillräckligt med B-vitamer när man dricker alkohol. Jag har också tagit tester på levern. Och den mår bra efter alla omständigheter. Tack och lov.
Nu dricker jag för första gången på en månad. Ett glas vin till frukost. Nu dricker jag öl.
Jag är beroende
Fan fan fan!
Jag längtar efter att dricka. Jag längtar efter att bli berusad.
Det spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll längre.
Jag vill bara bli berusad och slappna av.
Jag är lycklig nu. Jag är full nu.
Kan någon väcka mig? Väck mig!!
Det är inte så här livet ska vara!
inte mitt liv i alla fall.
Jag har bäst betyg i klassen.
Jag älskar ju faktsikt att leva! Eller?
Nej! Jag älskar inte livet!
Vad har det för värde egentligen?
Jag bor i min fina lägenhet helt ensam! Jag sitter i min fina och hemtrevliga lägenhet helt ensam. Vad fan spelar det då för roll att den är så jävla fin?! Om jag är helt ensam i den. Den är inte så jävla fin när jag är ensam. När jag är ensam så blir den jävligt ful! Jävligt otrevlig och mörk!
Jag har en pojkvän som reser omkring i sitt jobb. Han är aldrig hemma. Mina syskon har sina egna liv (men hör av sig varje dag, och vill alltid träffa mig). Min mamma åker in och ut på psyket, hon ringer mig på fyllan och använder mig som psykolog och vill bo hos mig. Min pappa tror att han älskar sin fru mer än någon annan (men egentligen tror jag inte att han kan älska). Jag har ingen kontakt med honom. Jag har mycket begränsad kontakt med mamma pga av hennes missbruk och psykiska mående.
Vad har allt det här för värde egentligen? Är det värt någonting?!
ilska!!
En människa som inte missbrukar, vad gör den när den blir arg?
Jag dricker, och sen brukar det sluta med att jag riktar ilska mot mig själv och skär mig. Så gör inte en "vanlig" människa.
Frågor utan svar?
Dessa frågor skulle jag fundera på till imorgon:
Vid vilka tillfällen dricker jag?
Vad finns det för likheter vid tillfällena?
Hur känner jag mig när jag blir sugen på att dricka?
Varför dricker jag?
Jag ska börja fundera på dem. Men det är svårt. Jag vet faktiskt inte varför jag dricker. Jag vill oftast inte, men min kropp skriker efter alkohol. Jag vill egentligen göra en stor kopp té och kolla på en kärleksfilm. Men kroppen skriker efter att dricka alkohol. Jag blir lika besviken varje gång. Besviken på min kropp och min hjärna som inte är tillräckligt stark för att stå emot.
Abstinens?
Jag är inte helt chockad över att jag är sugen på alkohol med tanke på hur mycket jag har druckit den senaste tiden. När jag blåste i söndags så blåste jag 2,6 promille. Ändå kände jag mig inte mer berusad än vanligt. Inte mer berusad än jag har varit de senaste veckorna. Nästan varje dag. Då kanske ni kan tänka er hur alla celler i min kropp skriker efter att fyllas med alkohol.
Det är dax nu
Nu är jag tillbaka. Tillbaka från ett helvete. Nu. Nu jävlar. Nu är det dax för mig. Jag vill. Jag vill leva. Jag vill leva på riktigt.
